Jag och maken kollar igenom all Star Trek som hittills gjorts i in-universe kronologisk ordning. Nu är vi klara med Star Trek Enterprise och har börjat med Star Trek Discovery.
Hot take: Enterprise är underskattat!
Det är känt som den sämsta Star-Trek-serien, och vi hade alltså inga höga förväntningar när vi började kolla. Vi har förstås sett serien förut, men vårt minne hade möjligtvis grumlats av att den har den här stämpeln som "sämsta Star Trek". Och visst, det är en serie med diverse svagheter och problem, och den har några riktiga stinker-episoder. Så låt oss få det dåliga ur vägen först. Vi börjar med stinker-episoderna.
Säsong 1 episod 5 Unexpected. Trip blir gravid med en alien som han iofs hade en flirt med, men graviditeten uppstod bara för att de var på ett holodeck och höll handen bland kristaller. Trip hade förstås inte den blekaste aning om att detta kunde leda till graviditet, och alien-tjejen bara "ojdå, jag trodde det var lugnt eftersom vi var olika arter". Alltså, hon var fullt medveten om att graviditet kan bli resultatet om man håller handen bland kristaller, men brydde sig inte om att säga något, för hon tänkte att "det var lugnt". Värsta övergreppet på Trip, men alla behandlar det som ett skämt. Abort verkar inte heller finnas på kartan, utan alla tar för givet att han måste fortsätta graviditeten tills de får kontakt med aliensarna igen och kan överföra fostret till en surrogatpappa. Vad i helvete liksom. Tyvärr återkommer bristande respekt för Trips kroppsliga integritet, om än i mildare form, i ett senare avsnitt när en av Doktor Phlox fruar sextrakasserar honom och det hela behandlas som ett skämt.
Säsong 1 episod 13 Dear Doctor. Skeppet stöter på en planet med två humanoida arter. Menkerna är förtryckta, men på ett ganska "snällt" och patroniserande snarare än aggressivt sätt, av Valakierna. Valakierna lider av en genetisk sjukdom som leder till större och större problem, samtidigt som Menkerna gradvis blir mer begåvade än tidigare. Phlox kommer fram till att det är Evolutionen som har bestämt att Valakierna ska dö ut och ersättas med Menkerna. Han skulle iofs kunna bota Valakierna från deras sjukdom, men han vill inte lägga sig i den heliga Evolutionens planer. Jag skriver Evolutionen med stor bokstav eftersom den behandlas som någon sorts gudom med avsikter, avsikter som vanliga dödliga inte ska lägga sig i, och ja, det är verkligen extremt korkat.
Jag har förresten rätt nyligen läst "Herrarna satte oss hit" av Elin Anna Labba, om tvångsförflyttningarna av samer i Sverige och Norge under första halvan av 1900-talet (rekommenderas starkt förresten), och lärde mig där att många högt uppsatta norrmän hade liknande evolutionära idéer. De trodde att "problemet" med samerna skulle försvinna av sig självt så småningom för att Evolutionen hade bestämt att de var omoderna och skulle dö ut, och så blev de chockade när samerna tvärtom ökade i antal. Nu var det ju i och för sig de förtryckta som skulle ta över och förtryckarna som skulle rensas bort av Evolutionen i "Dear Doctor", men ändå, lämnar verkligen ingen bra smak i munnen.
Säsong 2 Episod 22 Cogenitor, där de försökte framföra ett budskap om vikten av respekt för andra kulturer, men budskapet de faktiskt framförde var tyvärr att vi måste respektera slaveri ifall det är en del av någons kultur, och inte låta några slav-flyktingar få asyl, eftersom det vore att lägga sig i (detta går fullständigt på tvärs mot Star Fleets normala etik, för den delen). I besättningen ingår Travis Mayweather, en svart man från USA (iofs framtida utopi-USA, men rimligtvis känner han till ett och annat om landets historia). Vi bara vad i helvete tycker han om detta? Frågetecknen minskas inte direkt av att jag nu ser på Wikipedia att avsnittet regisserades av LeVar Burton!
Säsong 4, episod 17, Bound. Jag tror att manusförfattarna tänkte göra en kul subversion av det gamla super-sexistiska ToS-konceptet med Orionska slavflickor, genom att avslöja att tjejerna egentligen var spioner med mind control powers, men låtsades vara sexslavar som täckmantel... Men istället blev det bara ett stort magplask ner i den trötta sexistiska tropen om till synes förtryckta kvinnor som dock har den egentliga makten eftersom de kan manipulera män med sex.
Den allra sista episoden av serien var också kass och trist. Ramhandlingen med Riker och Troi från TNG var bara bisarr, man sitter hela tiden och frågar sig hur mycket som ska ha hänt på riktigt in-universe och hur mycket som holodecket har skapat (en hel del, typ en intim konversation mellan Trip och T'Pol, kan knappast finnas registrerat i någon databas), och så får Trip dö en totalt onödig död precis på slutet. WTF liksom.
Övriga problem: All töntig fan service i seriens början. Man ser liksom att manusförfattarna "tänkt till" lite och försökt skapa någon sorts jämlikhet genom att fan-servica med manliga skådisar också, främst Trip (i ett avsnitt bara råkar denna vältränade karaktär vara utan kläder när det blir kris och måste lösa alla problem i bara underkläderna - såna grejer), men... det blir ju inte mindre töntigt för det.
Förmodligen var det många tittare som störde sig på alla krystat utdragna närbilder av halvnakna kroppar som smörjs in med desinfektionsgelé (varför kunde de inte bara duschas med något medel? Borde ju ha varit mer effektivt), eftersom den biten försvinner lite längre in i serien.
Kaptenen själv, Jonathan Archer, är också jobbigt anti-vulcansk och småaktig i början. Han har så himla svårt för vulcans hela tiden, och håller på och hackar på T'Pol, sin anställda. Samtidigt är hans skäl för vulcan-hatet så löjligt: Han är skitarg för att vulcans inte gett människorna massa tech, ffa warpmotorer, som de förstnämnda ansåg att de sistnämnda inte var redo att hantera än. Archer verkar betrakta detta som extremt allvarligt förtryck, men kom igen... att inte ge en annan planet/nation massa tech är knappast det värsta som en grupp någonsin gjort mot någon annan.
Liksom, om vulcans hade tjuvhållit på ett fantastiskt cancer-botemedel, och Archers pappa hade dött i cancer helt i onödan, då hade man kunnat förstå hans attityd, men nu är han bara sur för att människor inte kunde göra långfärder i rymden tidigare.
Lyckligtvis blir han bättre under seriens gång.
Något som jag har ett lite blandat intryck av är romansen mellan Trip och T'Pol. Jag gillar dem som ett par, jag gillar romansen i grunden. De har faktiskt personkemi och verkar seriöst gilla varandra, även fast de också har lite kulturkrockar och konflikter, framför allt i början. Det är inte en av de där asjobbiga TV-romanserna där personerna nästan verkar hata varandra, men det är meningen att vi tittare ska tolka alla gräl som "sexuell spänning" och heja på dem trots att de bara gör varandra miserabla 90 % av tiden.
Inledningen på romansen är dock onödigt creepy. Doktor Phlox, som annars ofta framstår som rätt sympatisk (förutom det faktum att han plågar sina stackars djur i minimala, trånga små burar...), håller på med massa skum och oetisk manipulation för att få T'Pol och Trip att massera varandra med en speciell Vulcansk massage-teknik eftersom han tror det vore bra för dem. Det hade varit så enkelt att fixa detta: Låt Phlox säga till dem rakt ut att det vore bra för deras respektive hälsa om de masserade varandra. Inga tricks och manipulationer, rakt ut bara. Båda kan tycka att det är lite genant och vara tveksamma först, men bestämmer sig ändå för att börja, och när de väl är igång med sina massage-sessioner så blir det efter ett tag både romantiskt och erotiskt. Klart! I princip samma plot, men utan creepy oetiskt beteende från doktorn.
Sen tycker jag verkligen att de borde fått gifta sig och leva lyckliga i alla sina dagar efter att T'Pol till slut fått skilja sig från Koss. Det var så otillfredsställande att romansen inte fick något ordentligt slut. Den rann inte ut i sanden och försvann helt och hållet heller, den liksom bara... halv-rann ut i sanden, men utan att försvinna helt. Väldigt otillfredsställande, bara.
Saker jag verkligen gillade:
Redan i Säsong 1 episod 4 dyker ett ganska återkommande tema upp (allvarligt, vi insåg inte hur återkommande detta var första gången vi såg serien, men det blev tydligt under sommaren när vi såg ett avsnitt om dagen): Människorna drabbas av någonting som gör dem helt koko, och bara T'Pol är immun.
Den här gången är hon med i ett away-team på en främmande planet där alla andas in någon sorts psykotropiska sporer (många problem i Star Trek skulle förstås kunna undvikas om folk var mer benägna att helt enkelt ha rymddräkt på sig), börjar hallucinera, blir paranoida, och tror att T'Pol konspirerar med mystiska fiender när hon försöker lugna ner dem. Men det är en riktigt spännande episod där man verkligen känner med stackars T'Pol som måste tassa fram på äggskal för att hindra att resten av teamet råkar illa ut, eller får för sig att skjuta ihjäl henne i sitt drogade tillstånd.
Längre fram i serien började vi säga högt vad vi antog att T'Pol tänkte, bl a "not this shit again!" när människorna återigen blir drogade, galna av något virus eller dylikt, och hon måste försöka hantera dem. Men som sagt, såna stories funkar i regel bra.
Vi skojade också mycket om att Hoshi Santo egentligen är Cypher ur X-men, för hennes förmåga att lära sig totalt främmande språk på nolltid framstod verkligen som en superkraft (en jävel på att knäcka koder var hon också). Hon har inte lika mycket screentime som Archer, T'Pol eller Trip, men när det faktiskt blir ett Hoshi-centrerat avsnitt är det ofta bra.
Säsong 2 episod 10 Vanishing Point är en rätt klassisk historia som liknar flera andra Star-Trek-avsnitt ur andra serier - Hoshi upplever att besättningen tror hon dog i en transportör-olycka, när hon i själva verket bara har blivit insubstantiell och osynlig, ett sorts "spöke". Men det är verkligt bra och spännande ändå!
Säsong 3 episod 6 Exile är också en väldigt bra Hoshi-historia, med vibbar från både Skönheten och Odjuret och Blåskägg.
Säsong 3 episod 16 Doctors Orders är mitt absoluta favoritavsnitt: Phlox har varit tvungen att söva ner alla människor på skeppet under en period av medicinska skäl. Med bara T'Pol som sällskap på hela skeppet blir han gradvis mer ångestfylld och paranoid. Avsnittet har ett twist-slut, som förvånade mig första gången jag såg det... Andra gången, när jag redan visste twisten, var avsnittet minst lika bra, eftersom jag såg så tydligt hur allt hängde ihop.
I sista säsongen, alltså säsong 4, tycker jag det var riktigt kul hur de lät två avsnitt utspela sig helt och hållet på Mirror-Universe-Enterprise. Framför allt var det kul att de så fullt ut omfamnade TOS och diverse töntiga grejer... Mirror-T'Pol och Mirror-Hoshi har skitfåniga uniformer som visar magen, Mirror-Soval har bockskägg, och de lyckas få tag i ett alldeles äkta TOS-skepp som dyker upp genom en dimensions-och-tids-lucka! Med färgglad technicolor-inredning och allting!
Jag hör också till dem som är helt okej med avsnitten som faktiskt förklarar varför TOS-klingons ser ut som människor. Många trekkies tycker att det bara borde lämnats som ett mysterium (in-universe alltså, finns ju uppenbara förklaringar i termer av budget, rekvisita m m), men jag tycker de förklarande Enterprise-avsnitten funkar bra.
Sulibanerna var rätt bra fiender i början av serien. Det var också bra att vi fick se att det är någon sorts genetik-fixerad elit som var Star Fleets egentliga motståndare, medan "vanligt folk" inom arten inte hade med konflikten att göra, och i vissa fall var svårt förtryckta själva i diaspora på andra folks planeter.
Xindierna var ju idioter som testade sin prototyp på Jorden, samma planet de senare skulle förstöra med det färdiga vapnet, istället för att testa det någon annanstans så de längre fram kunde ta Jorden med överraskning. Det är också helt bisarrt att de fem intelligenta arterna skulle vara nära släkt med varandra, trots att de är helt olika typer av djur. (Dock är ju all biologi i Star Trek helt koko.) Men det fanns också mycket jag gillade med dem. Det var kul att det var fem arter i koalition som hade ett spänt förhållande till varandra, the aquatics och deras undervattensvärld var häftiga, och det kom intressanta avslöjanden längre fram om makterna bakom Xindisarna.
Jag gillade faktiskt också att Vulcan var rätt fördomsfullt och korrumperat. Det finns annars en tendens i Star Trek att framställa andra planeter än Jorden som om allt liksom står still, som om det bara är Jorden där olika kulturer avlöst varandra genom historiens gång och sådär. Här får vi se att Vulcan på Enterprise-tiden på många sätt skilde sig, och på många sätt var ett värre ställe, än Vulcan i de senare serierna. Dock borde de flesta Vulcan-skådisar ha tonat ner sina känslouttryck lite; ofta framstår de som alldeles för öppet känslosamma. Men i grunden gillar jag hur Vulcan framställs, med alla dess problem.
Och T'Pol är en skitbra karaktär! Ja, det är töntigt och omotiverat fan-servicy att hon går runt i kroppsstrumpa hela tiden. Men hon är ändå bra. Jag gillar att hon på många sätt är så strulig; det bidrar ytterligare till att komma bort från Vulcan som en planet-of-hats.
Hon är tuff och har allt under kontroll när resten av besättningen andas in psykotropiska sporer eller något annat skit, men i andra sammanhang vet hon inte alls vad hon håller på med, fast hon låtsas. Värst är givetvis när hon börjar knarka, vilket bland annat leder till problem när skeppet blivit skadat och den avdelning där hon gömde sin stash öppnats upp för rymdens vakuum, så hon måste i hemlighet dra på sig rymddräkt och ta sig in dit för nästa fix. Vid ett tillfälle måste hon också leda Enterprise i strid samtidigt som hon sitter och svettas i värsta abstinensen. Det är ju inte så bra förstås, men jag gillar både hur Vulcans faktiskt kan ha rätt olika personlighet, inklusive en strulig sådan, dels att T'Pol ändå hela tiden framställs med sympati och som en hjälte, oavsett hur mycket hon ställer till det för sig.
Apropå T'Pol måste jag ju också nämna plotten där hon får typ telepati-HIV. Jag är generellt inte så förtjust i såna här övertydliga allegorier, men jag måste åtminstone ge manusförfattarna cred för att de ändå, så att säga, gör allt rätt. Till exempel hur T'Pol vägrar att ställa upp på någon uppdelning i "goda, tragiska HIV-positiva" och "dåliga HIV-positiva som får skylla sig själva" och köpa sig ökad acceptans genom att kasta andra drabbade under bussen. Go T'Pol!
Hon blir så småningom helad, förresten, men... hon drabbas i säsong 1 episod 17, det kommer fram att hon är sjuk i Säsong 2 episod 14, och sen får hon klara sig med bromsmediciner (som ursprungligen är skitsvåra att få tag i pga allt stigma runt sjukdomen, och attityden att drabbade får skylla sig själva) tills säsong 4 episod 9.
Över huvud taget så kände jag och maken att vi gärna kollat några fler säsonger med det här gänget när Enterprise tog slut.
Hela designen förtjänar förresten en shout-out. Rymdskeppet i Star Trek Enterprise ser förstås inte lika färgglatt eller öht sextiotals-cheesy ut som rymdskeppet i TOS, men... Det syns så tydligt att ansvariga för designen ändå tänkt till, och försökt skapa någonting som skulle kunna existera i samma tidslinje som ToS, och komma tidigare.
Där har vi verkligen en skarp kontrast mot Discovery, som vi nu hunnit se tre avsnitt av. USS Discovery är så tydligt hundra gånger mer avancerat och modernt än ToS-Enterprise... de har t o m holografiska skärmar och hologram överallt, en teknologi som de tydligen glömde bort och begravde strax innan TOS utspelar sig.
Så småningom, när vi kollat igenom all Discovery som hittills sänts, så kommer en samlad recension av den serien också!
