måndag 15 juni 2020

Funderingar om mentala manipulationer

Jag var nyss i en diskussion om mind control med fantasy-sci-fi-fans som pratade om hur mycket de avskydde twisten "ok hen kanske mördade den här personen, men... det var mind control!". Och visst, det är en trope som kan användas på ett slappt och trist sätt. Men det kan också göras bra. Själv gillar jag att vada runt i någon sorts gråzon av "var det verkligen jag? Var jag verkligen ansvarig för det jag gjorde?" utan att få något facit serverat (mycket möjligt att detta är en yrkesskada ;-) ). Här kommer tre exempel: En utan spoiler, två med.

1. Spoilerfritt exempel ur Falsksken, som jag nyss gjorde en recension av: https://jeppssonsrecensioner.blogspot.com/2020/06/falsksken-av-sara-engstrom.html . De farliga folklore-varelserna, "rådarna", har kraften att påverka folks känslor och tankar, men det är ganska subtilt.
En av karaktärerna i boken är en hårdför konsekventialist; hen anser att man måste vara beredd på att utföra prima facie hemska handlingar om det är vad som krävs för att rädda en hel stad, eller i förlängningen till och med hela mänskligheten. Längre fram i boken börjar hen dock ifrågasätta sina egna strategier. Inte konsekventialismen som sådan, men hur pass välgrundade hens uppfattningar om vilka handlingar som leder till vilka konsekvenser egentligen har varit. Kanske har hen hela tiden gått rådarnas ärenden, och gjort saker som gynnat dem?
Det intressanta är att karaktären ifråga inte kan peka på någon speciell handling eller övervägande som var tydligt okaraktäristiskt för hen, eller ovanligt irrationellt... Det finns ingenting som bevisar att hen skulle ha varit kontrollerad, men heller ingenting som bevisar att hen hela tiden varit autonom; hen sitter fast i den obehagliga osäkerheten.

2. Spoilande exempel ur Chasm City, av Alistair Reynolds: Huvudpersonen Tanner Mirabel är f d säkerhetschef åt en mäktig vapenhandlare. Under bokens gång lär han sig också mer och mer om en tidigare folkmördare, som nu tros vara död. Så småningom kommer det dock fram att a) denna folkmördare dog faktiskt inte: han skaffade sig en ny identitet, som nyss nämnda vapenhandlare. b) Den stora chocken: Huvudpersonen är han.
Folkmördaren-turned-vapenhandlare mixtrade tillfälligt med sin egen hjärna och gav sig själv falska minnen, så att han trodde sig vara sin (i själva verket dödade) säkerhetschef. De falska minnena var menade som en tillfällig grej, för att komma igenom diverse säkerhetskontroller. Om allt hade gått som det skulle, så skulle hans hjärna och psyke så att säga studsat tillbaka till sitt ursprungliga tillstånd automatiskt efter en väldigt kort tid. Men saker och ting gick fel, och han "fastnade" i sin nya identitet.
När "Tanner" till slut inser sanningen är han seriöst osäker på om detta innebär att han är en folkmördare, eller om han faktiskt kan sägas vara en helt ny person nu.

3. Spoilande exempel från en skitgammal Justice League of America-serie från 90-talet, när Grant Morrison skrev manus. JLA tar in "Tomorrow Woman" som ny medlem. Hon verkar vara en både snäll och kraftfull superhjältinna; i själva verket är hon en avancerad robot skapad av superskurkarna Professor Ivo och Professor Morrow för att skada de riktiga superhjältarna. Tomorrow Woman kommer dock på att något är fel, och offrar sitt eget liv istället, för att rädda resten av JLA.
Såhär långt i historien ser det ut som ett klassiskt fall av "robot bryter sig fri från sin egen programmering".
Senare avslöjas det dock att Ivo och Morrow hade olika målsättningar. Morrow var i själva verket inte så jätteintresserade av att attackera superhjältarna i JLA (och Ivo blir pissförbannad när han upptäcker detta, eftersom han trodde att de var helt på samma sida i detta). Morrow var snarare intresserad av att utveckla så bra A.I. som möjligt; alltså, han tyckte arbetet var spännande för dess egen skull.
Morrow trodde hela tiden att Tomorrow Woman, på grund av sina avancerade generella mentala förmågor kombinerat med praktisk erfarenhet av superhjältande, skulle börja ifrågasätta sina egna impulser och utveckla en stark moral, trots att inga moraliska principer så att säga direkt stoppats in i hennes program. När hon väl gör detta, så ser han det hela som en fantastisk framgång för sitt eget A.I.-arbete, snarare än som ett skapelsens uppror mot sin skapare.
Trots att JLA får reda på allt detta, så ser de henne dock som en person som dog en hjältedöd, och ger henne en praktfull begravning.

Tre exempel på mentala manipulationer där det faktiskt blir intressant.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar