The water cure av Sophie Mackintosh

Ännu en riktigt bra julklappsbok från maken!

Innan jag dyker in i handlingen så ska jag dock varna er för att jag tar all fiktion bokstavligt. Jag förstår nästan ingen symbolik. Någon enstaka gång när jag kollar på en film eller läser en bok så fattar jag att författaren använder någon händelse, person el dyl som symbol, men då blir jag nästan alltid irriterad. Jag tänker att om jag kan förstå en symbol, så måste den ju ha varit sjukt övertydlig och töntig. (Exempel: Lars von Triers Melancholia. Proppfull med symboler som till och med jag begriper. Så jävla övertydlig och töntig film.)

Boken handlar om de tre systrarna Grace, Lia och Skye - de två förstnämnda är vuxna, Skye lite yngre. De bor i en gradvis förfallande herrgård på en ö (som senare visar sig vara en halvö, men fortfarande väldigt svår att ta sig till och från annat än vattenvägen) tillsammans med mamma och pappa. Mamma får aldrig något namn, men pappa kallas också "King". Eventuellt kan det vara ett efternamn, men troligare är kanske ett smeknamn; det är han som är kungen, typ.

De fiskar och odlar en del runt huset, men det mesta av deras mat verkar komma från Kings turer via båt till det farliga, förgiftade fastlandet, där han med jämna mellanrum hämtar mer förnödenheter. För att åka dit måste han ta på sig sin skyddande dräkt. Precis i början tänkte jag att det kanske handlade om en familj som gömmer sig undan någon stor apokalyps, men det var ju ändå konstigt att det gick att skaffa mat på fastlandet om allt var så livsfarligt och förgiftat. Redan tidigt i boken visar det sig dock att Kings "skyddande dräkt" bara är en gammal vit kostym, men han drar något hokus-pokus om att vitt tyg reflekterar toxiner/gifter, och man fattar att ok, någon apokalyps har inte förekommit.

Jag har sett att en del recensenter bara "ja det är ett intressant tanke-experiment där patriarkatet rent bokstavligt är giftigt osv", men som sagt, vill ni ha allegoriska/symboliska tolkningar så är jag fel person att fråga. Här kommer istället min helt bokstavliga läsning av boken.

Narrativet är i och för sig lite flummigt och förvirrat eftersom vi växlar mellan Graces och Lias first person PoV, och en sorts grupp-PoV med alla systrar, men vi lämnar aldrig deras hjärntvättade stackars huvuden för en mer objektiv berättare. Men intrycket jag så småningom fick var att King är en sektledare, med mamman som sin villiga sekond.
Tidigare drev de ett sorts spa/behandlingscenter på den isolerade herrgården. Deras kunder var endast kvinnor som samtliga verkar ha upplevt partnermisshandel, våldtäkt och liknande, och i många fall verkar ha varit fysiskt sjuka dessutom. De sålde någon mumbo-jumbo-förklaring om "toxiner", som dels sades finnas överallt i luften, jorden m m på det onda, korrumperade fastlandet, medan deras lilla ö var mycket renare. Men man kan också bli förgiftad, enligt deras lära, av negativa känslor och hat, och onda män sprider en massa "toxiner" till sina kvinnliga offer. Mycket typ radikalfeministiskt snack om hur viktigt det är för kvinnor att hålla sig borta från män och hitta sina egna, kvinno-separatistiska sammanhang - förutom King förstås! King skulle vara det stora, fina undantaget. I själva verket blev alltså separatist-snacket ett sätt för King att vara ensam tupp i hönsgården, utan konkurrens från andra män.
Efter att två av deras "kunder" dött på herrgården, en genom självmord och en annan genom deras livsfarliga "behandlingar", så stängde de ner den verksamheten. Sen levde de som värsta Dogtooth-familjen (om ni sett den filmen, väldigt bra) - bara King tog båten till civilisationen lite då och då för att skaffa mer grejer, medan mamman och döttrarna var hundra procent isolerade.

Och döttrarna sen... vilken tortyr de utsätts för, både psykologisk och fysisk. Allt i namnet av olika "behandlingar" som ska vara "för deras eget bästa". Samtidigt som mamman och King skrämmer upp dem som fan för omvärlden, och för alla andra män än pappa King.

Väldigt bra bok detta också, som verkligen rekommenderas, även fast jag föreställer mig att first-person-PoV från enbart hjärntvättade och förvirrade personer inte är allas kopp te.